Nataliia och Kulissens historia är tämligen unik och lämnar få oberörda. När det ukrainska kriget bröt ut hamnade Nataliia i Sverige. Genom Care for Ukraine – ett projekt som drivs av Sisters in business och Nyföretagarcentrum i Eskilstuna för att stödja ukrainare, blev Nataliia inbjuden till ABF för att föreläsa om kultur och filmhistoria. Andra ukrainska flyktingar som var där för att lyssna på föredraget började ställa frågor och föreslog att hon skulle sätta upp en pjäs. Det slutade med att de tillsammans bildade det som idag är teaterföreningen Kulissen. Teatern har både blivit en viktig kreativ mötesplats och en möjlighet till terapi för att bearbeta allt som kriget har fört med sig för alla medlemmar i föreningen.

När vi frågar om hennes bakgrund, berättar hon på vackert klingande ukrainska:

– Jag är en ukrainsk flykting från Kiev med två yrken; politisk journalist och regissör. Beroende på vilket land jag befinner mig i växlar jag mellan de två yrkena. Om jag är i ett land där jag inte kan språket jobbar jag som regissör. Kan jag språket, som i Polen till exempel, arbetar jag som journalist.

Vad betyder Kulissen och de här föreställningarna för dig?

– För mig är det oerhört viktigt att få visa upp den ukrainska kulturen. Genom Kulissen får jag möjlighet att föra fram ett viktigt budskap och samtidigt visa upp ukrainsk kultur för svenskar. De föreställningar jag sätter upp har jag tagit fram specifikt för den svenska publiken. I första föreställningen såg jag hur alla svenskar blev så berörda och grät och ställde frågor. De frågade vad jag tänkte göra i fortsättningen och därför vill jag fortsätta sätta upp den här typen av föreställningar. Och framförallt vill jag visa att Ukraina är ett civiliserat land mitt i Europa - att vi har en rik kultur. Mitt mål är att visa upp allt jag känner till; teater, film, musik, litteratur. Som en slags kultursoldat.

Vilka är med i Kulissen?

– Vi är 13 personer i föreställningen, och alla är ukrainska flyktingar i olika åldrar. Den yngsta är 17 år och den äldsta är 51 år – samtliga är amatörer och gör det här på fritiden efter skola och jobb. Några av medlemmarna går på gymnasiet, en är ingenjör, en annan läkare. Men det som förenar oss är att vi är läsande människor som har något att berätta.

På årsdagen för när det ukrainska kriget bröt ut hade ni premiär av er första föreställning. Hur kändes det?

– Det var en väldigt stark upplevelse. Det finns nämligen en terapeutisk beståndsdel i det här för aktörerna. När vi gjorde föreställningen grät många i publiken, men det fanns också tillfällen då skådespelarna grät medan de läste texten. De hade inte väntat sig en sådan stark effekt, och det var första gången de stod på scen. Så teatern betyder mycket för våra medlemmar – de springer till repetitionerna för att få vara med. Och de vill alltid repetera extra.

Föreställningen som har premiär på torsdag blir teatergruppens andra på knappt ett år.

– ”Frestelse” är baserad på klassisk ukrainsk litteratur av en författarinna som levde på 1800-talet; Olha Kobyljanska. Efter att ha blivit inspirerad av hennes berättelser har vi skapat den här föreställningen med teman som är aktuella för alla länder. Den berör ämnen som mord, kärlek, hat och strävan efter pengar och makt.

Vad kan vi som publik förvänta oss?

– Vi berättar på ett poetiskt sätt för publiken genom musik, rörelser och dans – helt utan tal. Med tal och intonation kan man lura publiken, men man kan inte luras på samma sätt med kroppsspråk. Därför gjorde vi föreställningen på det här sättet. Och sen kan vi inte heller svenska, ha ha.

Vad vill du att publiken tar med sig från föreställningen?

– Jag hoppas att publiken uppskattar den och blir berörda. Det publiken kommer få se kan utspela sig i verkligheten och varsomhelst i världen, det är allmänmänskliga problem som lyfts och beskrivs. Jag skulle vilja att svenskar kommer och tittar och fortsätter fråga mer om vad jag vill göra framöver.

Så berätta, vad vill du göra framöver?

– Jag vill sätta upp en pjäs på en stor teater i Sverige, möjligen med svenska skådespelare. Det spelar ingen större roll vilken teater det är, men jag har tittat efter vilka som är mest aktiva. Jag ska verkligen jobba för att förverkliga den drömmen, men framförallt hoppas jag att kriget ska ta slut så jag kan åka tillbaka till Ukraina. Så jag önskar krigsslut först – men på andra plats kommer drömmen om pjäsen.

Stort tack Nataliia – och ”spark” inför premiären på torsdag!

Vi vill också passa på att gratulera Nataliia som i lördags fick ta emot en Eskilsstatyett under lördagens Eskilsgala! När vi under den här intervjun frågade om hur det kändes inför att ta emot priset sa Nataalia så här:

”Jag visste ju inte vad detta pris var, men som journalist började jag gräva direkt för att ta reda på vad det innebär. Jag är förstås glad, men jag är också en väldigt rationell person. Så jag ser det som ett bra tillfälle att bjuda in till premiären. Jag hoppas att det finns människor som är intresserade av att gå och se vår föreställning – intresset för mig är inte så betydande.”